Recension
En hyllning till två gamla scenrävar
Det står ett gigantiskt Lundbydockhus på stora scenen på Stockholms stadsteater. Nej, här spelas inte Ett dockhem. Nora är utbytt mot en rad handlingskraftiga kvinnor som omges av män med psykiska eller sociala defekter: en tror att han är amerikansk president, en annan arbetar som teaterkritiker, några är tjuvar och andra dumma poliser.
Arsenik och gamla spetsar från 1941 är en present till trotjänarinnorna Meta Velander och Yvonne Lombard som spelar söta tanter som med gift hjälper ensamma, ledsna herrar till himmelen och dess trivsamma salighet. Det roliga med pjäsen är att den låter gummornas blodtörstiga stollerier bli ett slags normalitet, en perverterad tolkning av det kristna kärleksbudskapet, som visar att alla verklighetsuppfattningar och värdeskalor är relativa – också teaterrecensioner, förstås.