Kvävande förtryck
Provinsen Xinjiang täcker en sjättedel av Kinas yta. De flesta invånarna är muslimer. Inför OS i Peking har denna grupp målats upp som ett stort hot mot säkerheten. När SvD reser i Xinjiang är förtrycket påtagligt. Alla är rädda, få vågar tala med en utlänning. De vet att de kinesiska myndigheterna avrättar och fängslar oliktänkande och upprätthåller en hård kontroll.
Det är utegångsförbud i Kashgar. Alla affärer, restauranger, hotell, kebabgrillare och melonförsäljare har tvingats stänga. Gatorna är tomma och i folkvimlets ställe står polis- och paramilitär beväpnade med påkar och pistoler. De uniformerade männen står med ett tiotal meters mellanrum längs vägarna och i klungor på fem- sex i gathörnen. Det ryktas att flera tusen personer har gripits inför denna dag. Enligt en människorättsorganisation i Hongkong ska tre personer ha avrättats. Rykten är allt som går att få. Inte ens korrespondenterna från Reuters och AFP får några som helst intervjuer, vare sig med officiella representanter eller med vanligt folk.
Officiellt är det en glädjens dag i Kashgar. Den olympiska facklan skall passera genom denna kinesiska avkrok med samma avstånd till Medelhavet som till Kinesiska sjön, 340 mil från Peking. Facklan ska manifestera nationell enighet i en del av folkrepubliken som är minst lika omtvistad som den södra grannen Tibet. Jämfört med Tibet är det dock få i västvärlden som känner till situationen i Xinjiang. Och Kina gör allt för att det ska fortsätta just så.