RecensionVårens konstutställningar 2017
Högoktanigt ögongodis
Urban Larsson och Johan Patricny är två tekniskt drivna konstnärer som briljerar med silkeslena övergångar mellan ljus och skugga. Sockersött överlag, men det sköna har också sitt värde framhåller Dan Backman.
Genreblandningar, gränsöverskridanden och tidsresor är sedan modernismen och postmodernismen legio i samtidskonsten. Allt är tillåtet och konstnären kan lika gärna använda dator och filmkamera som färg och pensel i sin praktik. Det är svårt att profilera sig i ett sådant klimat. Ett sätt är att bejaka den traditionella konstnärsrollen och istället för att verka som journalist eller forskare, ansluta sig till en månghundraårig tradition där hantverket står högt i kurs.
Johan Patricny och Urban Larsson, som just nu ställer ut i Stockholm, är inte ensamma om att göra detta, men särskiljer sig genom att vare sig problematisera eller uppdatera traditionen. Konstnärer som Ernst Billgren, Tommy Hilding och Anna Camner kan också sägas blicka bakåt men skruvar på olika sätt till det figurativa oljemåleriet så att det hamnar i samtiden.