Rädslan på webben födde Piratpartiet
EU lär ha en av webbens allra största hemsidor. Under de senaste åren har mycket pengar investerats i att bygga upp en informativ plattform tillgänglig på unionens 23 språk. Webben har bara några få sådana stora sajter med miljoner länkar – men miljoner små sajter med ett fåtal länkar. Mönstret följer den så kallade ”power law”, ett matematiskt förhållande mellan två kvantiteter som grafiskt ser ut precis som en
long tail . Efter Piratpartiets framgång i EU-valet kan man fråga sig var på denna graf som den digitala politiken egentligen utspelar sig. Befinner den sig i den oändliga svansen, eller stiger den mot huvudet?
En slutsats är att framgången ungefär är lika stor som det binära tomrum politiken lämnat öppet. Från statens sida har man ju varit lika ignorant och passiv i att etablera en övergripande digital politik som delar av medieindustrin varit när det gäller att hitta nya affärsmodeller. Men framgången – och då tänker jag främst på att en femtedel av dem under 30 år röstade på Piratpartiet – handlar nog ändå mest om den nya nätverksbaserade informations- eller hybridekonomins framväxt. Vid sidan av möjligheten att föra ett politiskt-digitalt kampanjmakande, är det en ekonomi som inte längre bara mäts i pengar utan där sociala relationer användare emellan blivit helt centrala för nästan allt slags informationsutbyte.