Till SvD.se
SvD Perfect Guide

Hugo Rehnberg: Det är synd om mellancheferna

Text: Hugo Rehnberg - 28 mars 2019
Annons

Låt oss prata jobb. För ett par år sedan fick jag ett nytt uppdrag, att skapa en redaktionellt förklädd reklamsajt åt ett möbelföretag. Det visade sig att jag var usel på det, men framför allt fann jag mig helt i händerna på andra människors nycker och kunskaper. Det var vidrigt. Jag sov illa och hade ett konstant tryck för bröstet. 

Om jag skulle ranka mitt livs värsta jobb slår detta uppdrag både hamburgerflippare på Clock och kyrkogårdsvaktmästare på Norra kyrkogården. Med hästlängder. 

Jag begrep aldrig varför jag avskydde det så innerligt – tills häromdagen, då jag fastnade i en artikel om kontroll-lokus. Begreppet – som även kallas kontrollfokus – myntades av psykologen Julian Rotter på 60-talet och handlar kort och gott om vem som har kontroll över en viss situation. Du själv eller någon annan.

Inre kontroll-lokus innebär att du själv sitter bakom ratten. Yttre kontroll-lokus att du är passagerare i ditt eget liv. Mängder av forskning kopplar inre kontroll-lokus till högre grader av välmående och vice versa. Upplevelsen av att själv styra livets riktning påverkar till och med den fysiska hälsan. 

Annons
Annons

Mitt mardrömsuppdrag var en mara för att jag blev ett flöte på någon annans hav. Jag guppade fram och tillbaka, helt riktningslös. Att jag dessutom framstod som fullständigt inkompetent förstärkte känslan av värdelöshet. 

Den klokaste ledare jag haft är Jan Carlzon – och hans mest återkommande mantra är: ge folk ansvar, så kommer de att växa. Man skulle kunna förlänga mantrat: med ansvar kommer även känslan av kontroll, och det får folk att må bättre. Jag vet inte om Janne läst Julian Rotter, men han har definitivt fattat grejen med inre kontroll-lokus. Längst bort i andra änden hittar du fienden, den klåfingriga och ponduslösa mellanchefen som ständigt ska in och detaljstyra. En potent framkallare av yttre kontroll-lokus, magsår och oroliga nätter. 

Det är lätt att göra sig rolig över ängsliga mellanchefer, tv-serien The Office och ljuvliga filmen Office Space är exempel på det. Men man måste komma ihåg att det är synd om mellanchefen. Studier visar att inga andra mår lika dåligt på jobbet. Vare sig ägare och toppchefer eller arbetare på golvet. Orsak: mellanchefen befinner sig i ett slags limbo. De har alltid någon ovanför sig som bestämmer – och deras egen prestation är helt beroende av att underhuggarna presterar.

Ett yttre kontroll-lokus-helvete.

Annons