KrönikaHarrisons historia
Att vi har en månad som heter augusti beror på ett av den antika historiens största militära övergrepp. Och det är förövaren som hyllas.
Det är något visst med augusti. Sommaren är som allra frodigast med träd som dignar under äpplen och plommon och ett myller av insekter. Samtidigt kryper mörkret och hösten sig på, med den stora, lågtliggande augustimånen, kräftskivorna, de första gula löven och svamparna, skogspromenaderna med bärplockning, den tilltagande svalkan och insikten att livet nu återgår i reguljära, invanda och välkända banor – till skolan, till jobbet. Augusti utgör på en och samma gång en kulmen på allt det som är bra med den ljusaste och varmaste av våra årstider och en bekväm portalbekräftelse på att allt är normalt, att livet går vidare.