KrönikaLedare kolumnister
Stockholms innerstad är riksintresse och det demokratiska underskottet i kommunens planmonopol ett bekymmer.
För 50 år sedan gick stockholmarna man ur huse för att rädda Kungsträdgårdens almar. Till slut hade man fått nog av skövlandet av Stockholms innerstad – under ett par decennier hade 700 bostadshus från 1600-talet och framåt jämnats med marken. Politikerna i stadshuset hade bestämt sig för att det var absolut nödvändigt att just här förlägga en tunnelbanenedgång. De väldiga almarna blev sinnebilden för den oåterkalleliga förstörelsen av Nedre Norrmalm. Inte almarna också! Den folkliga opinionen segrade och det visade sig förstås att det gick alldeles utmärkt att förlägga tunnelbanenedgången i ett hus tvärs över gatan. Ett stort demokratiskt underskott i beslutsprocessen hade uppenbarats.