Recension
Färgstark hundraåring speglar en rörlig värld
Hyllad och sågad av sin samtid – idag en mytomspunnen period i danshistorien. Svenska Balettens 100-årsjubileum firas med en detaljrik exposé på Dansmuseet – där allt börjar med det laddade mötet mellan Jean Börlin och Rolf de Maré.
”Det var en underbar känsla att få visa att man inte är normal.” Så uttrycker sig dansösen Carina Ari i en inspelad intervju gjord mer än 30 år efter att baletten ”Dårhuset” blev en skandalsuccé i Paris 1920. Hon var en av Svenska Balettens stjärnor, en av dem som upplevde de djärva krockarna mellan olika världar, tomaterna och jublet från publik och kritiker under ett äventyr som skulle vara blott fem intensiva efterkrigsår, 1920–1925. Svenska Baletten utgör en normbrytande epok i svensk kulturexport och nådde 146 städer i Europa och USA.
Det är också en tidsspegel. Danskonsten står med ena foten i klassisk balett och vurmen för folkloristiska eller exotiserande inslag, och den andra i en framåtblickande nyfikenhet på gränsöverskridande allkonstverk med smak av dadaism och kubism. Här framträder också en ny sorts manlig dansare, en androgyn och påtagligt fysisk gestalt. Idag skulle vi säga queer om Jean Börlins scenpersona.