RecensionNya romaner
Borges tvingar oss att se det invanda i nytt ljus
I den avslutande volymen med Borges samlade verk möter vi en författare som i essäer, föreläsningar och dikter fördjupar och utvecklar sina svindlande idéer. Magnus Eriksson läser en åldrande mästare med bibehållen förmåga att förtrolla.
I en av sina många lysande essäer om Dantes ”Den gudomliga komedin” beskriver Jorge Luis Borges hur han första gången kom i kontakt med verket: ”Slumpen (bortsett från att det inte finns någon slump och att det vi kallar slump bara är vår okunnighet om kausalitetens invecklade maskineri) ville att jag skulle hitta tre små volymer i Mitchells bokhandel, som numera inte finns kvar och som väcker så många minnen till liv.”
De tre böckerna var John Aitken Carlyles översättningar av verket. Enligt en not fullbordade dock aldrig översättaren, bror till Thomas Carlyle, sin Danteöversättning. Den skall enligt noten endast ha omfattat en orimmad översättning av ”Inferno”.