Mysigt puttrande film om vänskap
Naomi Kawase förenar genrerna matporr – här hemlagad japansk bönpasta – och feelgood om åldrande så lyckat att Hynek Pallas sväljer sin initiala cynism.
”An”, den japanska titeln på Naomi Kawases nya film ”Under körsbärsträden”, är namnet på en söt röd bönpasta som används i dorayaki-plättar. Sett till de senaste årens kock- och mattrender på film och i tv är det väl inte förvånande att crepes och långkok står i centrum för en Cannes-öppnare – men det stilla puttrandet och jäsandet i ”Under körsbärsträden” är en lisa för själen efter kökets alla bad boys på speed.
Så är regissören Naomi Kawase – som gjorde sin Cannes-debut redan 1997 och är en fortsatt favorit nere på Rivieran – också en ofta lågmäld regissör, vars filmer gärna sträcker sig bakåt i den japanska historien eller mäter upp relationen mellan människor. Inte sällan i personliga dokumentärer eller spelfilmer rollbesatta med amatörer.