Dömd till att vara en folkfiende
TURKMENISTAN I dag firar en av världens mest auktoritära stater nationaldag och hyllningarna till president Gurbanguli Berdimuchammedov lär bli omfattande. Författaren Ak Welsapar berättar här historien om sin far, vars hela liv genomsyrades av förtryck – först i den dåvarande Sovjetrepubliken, därefter i det självständiga Turkmenistan.
I det öde som drabbade en alldeles obetydlig bondpojke från den turkmenska obygden – min far Djuma Welsapar – sammanfattas på ett märkligt vis Sovjetunionens historia, början och slutet för ett av mänsklighetens grymmaste imperier.
Vid åtta års ålder blev min far ”son till en folkfiende”, eftersom min farfar hade stupat i sin kamp mot bolsjevikmakten. Därför kom min fars barndom och ungdom att förflyta under ständig skräck för att bli avslöjad och skickad i fängelse i enlighet med strafflagens kapitel om fosterlandsförrädares familjer. Hela sitt medvetna liv därefter måste han sedan minnas att han aldrig var en fullvärdig sovjetmänniska. På det viset förflöt sedan nästan hela hans liv. Men i själva slutet av sovjetmaktens era, i slutet av 1980-talet blev också jag förklarad som ”folkfiende”. Följden blev att min far – då redan pensionär – på nytt hamnade i onåd. Nu hade han blivit ”far till en folkfiende”.