Tjejen som gick sin egen väg
En ny sorts feminist – ung, kapabel och oberoende – klev runt sekelskiftet fram i en rad svenska biofilmer. Heta Mularis nya avhandling beskriver ett stycke unik feministisk samtidshistoria och pekar på en öm punkt: likheten mellan ”den nya tjejens” feminism och tidens nyliberala strömningar.
Många har beskrivit den kritikerrosade filmen ”Fucking Åmål” (1998) och den uppmärksammade antologin ”Fittstim” (2000) som viktiga startskott för en ny våg och generation av svensk feminism runt millenniumskiftet. En explosion av filmer, musik, festivaler, fanzines, antologier och romaner gav upphov till ett nytt feministiskt subjekt: den unga kvinnan. Plötsligt var tjejer överallt och de var inte längre söta och sårbara, leende och längtande, de var arga och handlingskraftiga och framtiden tillhörde dem.