Recension

NATT OCH DRÖMMARSkarp tolkning av Becketts undflyende gestalter

Ola Johansson
Publicerad
Annons

Man kan undra varför de bedövande vackra styckena i den senare Becketts verk spelas så sällan i Sverige. Antagligen beror det på att de fordrar lika stor skärpa i frasering, koreografi, rum, ljus och musik. Vilken teater har en sådan beredskap? Kanske bara den som anlitar Karl Dunér. Det har Dramaten gjort tidigare i fråga om Beckett. Nu anlitar nationalteatern den engelska regissören Katie Mitchell, som för samman tre av Becketts korta dramer och en novell i en iscensättning kallad ”Natt och drömmar”.

Titeln är hämtad från Schuberts ”Nacht und Träume”, ett pianostycke där liedtraditionens mästare förenar formstränghet och lyrisk tonskönhet. Inte undra på att han var Becketts favoritkompositör. Föreställningen öppnar mycket riktigt med några strofer ur det nokturna musikstycket med Göran Martling vid pianot.
Schuberts ledmotiv förlängs sedan genom dramerna och på vägen plockas karaktärer upp som kan sägas bevara romantiska kännetecken: spöklika dubbelgångare och fatala skönheter.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons