Recension
Två återbesök i Atwoods unika världar
APOKALYPS. I två böcker, en framtidsvision och en återutgiven 70-talsroman, skildrar Margaret Atwood människans komplicerade förhållande till naturen. Läs dem gärna i anslutning till varandra, föreslår Elise Karlsson.
Är han därute någonstans? Är det galenskapen eller det sunda förnuftet som har drivit honom ut i skogen? Vad är det han gömmer sig för? En man rör sig som en osalig ande genom Margaret Atwoods roman ”Upp till ytan” från 1972. Denna gestalt tillåts vara på en gång levande och död för att dölja den verkliga skräcken, att han ska vara slutgiltigt borta.
”Upp till ytan” är berättelsen om en kvinna som tillsammans med tre vänner återvänder till sitt barndomshem i det inre av den kanadensiska vildmarken. De är där för att undersöka vad som har hänt med hennes far, han som tycks ha försvunnit från jordens yta, eller åtminstone från stugan på den isolerade ö där han bor.