Recension
En bitter anrättning
Var det rätt eller fel av frälsningssoldaterna i Landskrona att baka bullar hemma i sina egna kök och sedan sälja på en karneval? Boken ”Döden i grytan” inleds på det lokala planet med en absurd skildring av myndigheternas hantering av ett ganska alldagligt ärende. Berättelsen beskriver övertydligt hur lagar, bestämmelser och tillsyn krampaktigt styr i livsmedelssverige. Vi är faktiskt ensamma i EU om att följa regelverket för hantering av livsmedel och djurhållning på en extremt hög nivå. Ett ordningssamhälle utan like, och långt från lagom.
Efter bullberättelsen följer den lika absurda som sanna historien om Staffans hemlagade potatismos som ur ett folkhälsoperspektiv inte heller kan accepteras till korven i hans gatukök. Men pulvermos går bra. Trots tillsatser och få näringsämnen är det ju trots allt säkerställt av industrin och betydligt mer pålitligt än hemlagat mos som förväntas vara rena smitthärden. På samma sätt är det med köken på till exempel dagis och inom äldrevården. Varken barn eller äldre får komma in och delta i matlagningen, eller ens titta på, utan skyddskläder – det kan ju spridas bakterier.