Recension

Underkastelsens sötmaFullfjädrad satir över japanskt företagande

Med romanerna ”Underkastelsens sötma” och ”Nikotin” inleder förlaget Isell & Jinert sin utgivning av franskspråkig skönlitteratur. Inriktningen är yngre, populär och gärna prisbelönad fransk prosa. Men förlaget får se upp så att också översättningen ger rättvisa åt det franska originalet, varnar en recensent.

Marianne Jeffmar
Publicerad
Annons

Amélie Nothomb visar sin kapacitet som satiriker. Synd bara att romanen, belönad med Franska Akademiens romanpris, inte fått en värdig översättning.

När den unga belgiskan Amélie Nothomb debuterade med romanen ”Hygiène de l'assassin” 1992 blev det stort rabalder i Bryssel. Hon beskylldes för att ha plagierat en av sina etablerade kolleger, Pierre Mertens. Men Amélie Nothomb var inte den som lät sig slås ner. Hon stod på sig, fortsatte sedan publicera sig i rasande takt. Sju år efter debuten kom hennes åttonde roman, den nu till svenska översatta ”Stupeur et tremblements”, en satir över japanskt företagande skriven som ett enda långt kapitel. Titeln syftar på den etikettsregel som föreskrev hur undersåtarna i det gamla japanska kejsardömet skulle förhålla sig gentemot sin härskare.
Om Japan vet Amélie Nothomb mycket. Hon är född i landet och behärskar det japanska språket. Av Underkastelsens sötma framgår att hon också är insatt i japanskt arbetsliv.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons