Recension
En handelsresande sätter fingret på tungt arvegods
En mycket trött man kommer hem. Han verkar urgammal, urlakad. Han har glömt bort att han kört bil, vart han är på väg. Han reser tillbaka till Brooklyn, till det slitna huset som förut låg fritt men som nu är skuggat av enorma höghus. Han vet inte vem han är, vem han varit. Han är 58 år och slut. Han har varit belånad genom det liv som nu sprungit förbi honom.
”En handelsresandes död” från 1949 är en pjäs som i dag fungerar mer effektivt som kritik av den marknads- ekonomiska eran än något Brechtdrama eftersom den senares tro på socialismen fungerar som ett stort hopp. Arthur Miller skriver om en liten man och dennes stora tragedi när han inser att han är en minsta del av ett hierarkiskt system och har varit ekonomiskt skuldsatt hela sitt liv. Willy Loman faller tungt, det är svart, detaljerad civilisationskritik utan minsta ljusgnutta.