Vad dagens städer kan lära av antikens Rom
Romarrikets sociala och kulturella rörlighet ledde till en dynamisk stadskultur utan etniskt segregerade boendemiljöer. En ny antologi samlar de senaste rönen kring hur antikens kosmopolitiska Rom tedde sig för såväl de infödda som de invandrade medborgarna.
Antik urbanitet: Trajanus saluhallar i Rom.
En bit av Forma Urbis Romae, en stadsplan i marmor över Rom, från början av 200-talet.
Det antika Rom var så mycket mer än sina berömda monument. Staden fungerade som livsmiljö för ungefär en miljon invånare. Mängder av människor föddes på platsen eller invandrade dit, sökte sin utkomst där och dog där. Här, i den romerska storstadsbefolkningens livsvillkor och livsmöjligheter, har en gren av den moderna Romforskningen sin hemvist. Bidrag från 32 specialister på demografi, socialhistoria, ekonomisk historia, medicinhistoria, epigrafik, språkvetenskap med mera har nyligen samlats i volymen ”The Cambridge companion to Ancient Rome” (red: Paul Erdkamp, Cambridge University Press). Texterna introducerar färsk forskning om boende, försörjning, sanitet, kommunikationer och annat i det antika Rom. Frågorna som väcks kan sägas vara modernt inspirerade och svaren öppnar intressanta perspektiv mot nutidens överdimensionerade storstäder.