Kärlek till frisyrer och psykedelia

Det är alldeles för slarvigt – och kanske först och främst typiskt svenskt – att vilja avfärda Northamptons Temples som en fånig liten retro-orkester som kopierar sen 60-talspsykedelia just så som man alltid har kopierat sen 60-talspsykedelia.

Vore Temples från, säg, Kalifornien skulle de år 2014 troligen bemötas radikalt annorlunda. Men det är som någon legendarisk amerikansk artist – jag har glömt vilken av dem – en gång sade om sitt problem med brittisk popmusik: den handlar ju bara om frisyrer och skjortkragar.