I hennes skor”Jag är utlämnad åt Ahlströms betoning”

Hennes röst är så omedelbart bekant. Den har hörts i tv och radio i decennier, vi känner Kattis Ahlströms röst vid det här laget, och det gör lyssningen på ”I hennes skor” hemtam och trygg – även om själva romaninledningen är osedvanligt styltig. Den inledande osäkerheten och de tillkämpade formuleringarna övergår efterhand i något annat. Eller, ja, det förra gör det åtminstone, och det är många gånger jag tänker att om det inte vore för Ahlströms behagliga stämma vet jag inte hur jag skulle stå ut med det här i åtta timmar.

Kattis Ahlström romandebuterar med en bok som hör hemma i den bredaste av underhållningsfåror; feelgood med smärta och svärta i kanten. Storyn i sig är perfekt för genren, hantverket i intrigbyggandet likaså, när Ahlström låter sin huvudperson Tove konfronteras med sin livshistoria intill sin mors sjukhussäng hemma i Lund. Deras relation är besvärlig sedan evigheter, brodern Aron har tagit sin flykt till Kanada för många år sedan och Toves förhållande med Tobbe hemma i Stockholm är inte mycket att hänga i julgranen. Barnen är nyss utflugna till Uppsala, karriären i reklambranschen ger ifrån sig ett alltmer ihåligt eko. Det är ingen överdrift att säga att moderns hjärtsjukdom placerar Tove vid ett vägskäl: är det dags att byta riktning?