Kusligt nära vår akuta verklighet

Kvinnorna har rört sig kring sjöar förut hos Kristina Lugn. Lillemor och Barbro i ”Idlaflickorna” var på semesterresa vid Gardasjön, om det nu inte var Vänern eller badkaret. I ”När det uppstod panik i det kollektiva omedvetna” gick kvinnorna som boskap nere vid sjön, men utanför vårt synfält.
När ”Kvinnorna vid Svansjön” nu spelas på Stockholms stadsteater, ser vi kvinnorna, men inte sjön. I Lugns dramatik finns alltid en fundamental frånvaro, här är det mannen från Bulgarien. Till honom säger Ann Petréns Astrid: ”Jag skänkte dig min tillit, och du svek”. Texten är tät av sådana referenser, till Medea, till bibeln, till kända sånger. Och även om Lugn här går vidare i sina egna unika spår, känns uppsättningen förankrad i teaterhistorien.
Regissören Åsa Kalmér har skapat
scenografin tillsammans med Ann Bonander-Looft, som också gjort kostymerna. Här finns ett kalt träd och en vägstump, som i Becketts ”I väntan på Godot”. Till vänster en mjuk kulle, klädd med ljus ryamatta. Och så ett staket, som på något fjärran sätt påminner om Tjechov.