ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

Recension

Främling vid vattenMörka moln över nudiststrand

Karoline Eriksson
Publicerad
Annons

Samtidigt som ”Blå är den varmaste färgen” blev en sensation i Cannes förra året, delvis på grund av sina explicita och långa lesbiska sexscener, visades ”Främling vid vatten” i en sidosektion. Den innehåller också en omgång utförliga samlagsscener, mellan män. Alain Guiraudie som gjort långfilm sedan 2001 berättar, i vad som nästan omärkligt utvecklar sig till en thriller, om besökarna på en inofficiell fransk nudiststrand. Snårskogen ovanför fungerar som raggningsstråk. Franck (Deladonchamps) kör en Renault 25 så det kan inte vara tidigare än 1983, men aids-epidemin verkar inte vara ett faktum än. Däremot går det att läsa in den annalkande faran i det moln som drar in över de fridfulla soldyrkarna när en man hittas drunknad. En kommissarie börjar ifrågasätta moral och relationsmönster.

Genom att upprepa bildutsnitt med nästan identiskt innehåll och ge mycket plats åt vattnet, solgasset och vinden i träden lyckas Guiraudie frammana en meditativ sommarlunk där dagarna flyter ihop, men också ladda miljöerna med ett slags diffust hot. Vissa bilder och händelser skulle nästan kunna vara synvillor, eller fantasier som materialiseras.

Laddar…