RecensionHöstens filmer 2015
Fascinerande obekväm och imponerande modig
Det finns anledning att vara rädd för John, spelad av Ulrik Munther. Likt en stryktäck hund kretsar han kring den flock som inte vill veta av honom. Ensamheten innebär att straffet ännu pågår. Men vad är alternativet?Beslutsamt trampar filmen, kall och hård, ut i den okända terrängen.
Att börja se en film är i hög grad en fråga om att avgöra vilka överenskommelser som råder, för att sedan bestämma hur man förhåller sig till berättelsens kontraktsförslag. Detsamma gäller förstås även för bokläsning, men för litteratur är möjligheterna och de osäkra faktorerna så många fler eftersom läsarens medskapande är så mycket mer omfattande än filmpublikens. Det finns gränser för hur kreativt opålitlig en kamera kan vara om den överhuvudtaget ska förmedla något igenkännligt, medan en text ogenerat och obehindrat kan ljuga dig rakt upp i ansiktet.
Därför är filmkontraktet i regel jämförelsevis oproblematiskt. Vad det handlar om för betraktaren, åtminstone i mainstreamsammanhang, är egentligen bara att avgöra åt vem sympatierna ska överlämnas; sedan kan man luta sig tillbaka och smaska popcorn i lugn och ro alltmedan rätt lag vinner efter att ha bemästrat diverse inledande svårigheter. Men i Magnus von Horns debutfilm ”Efterskalv” blir det här genast krångligt. Noga räknat ingen visar sig vara värd vårt helhjärtade stöd och engagemang. Så då sitter vi där med hemlösa sympatier, frustrerade och villrådiga.