Recension

"Arbetarklassens sista hjältar"Sevärt om far och son i laddat möte

Ola Johansson
Publicerad
Annons

Vilka var arbetarklassens första hjältar? En del av dem uppträdde på Théâtre Libre i 1880-talets Montmartre, där den intima teatern grundades och förlöste naturalismen från ett hopplöst klassicistiskt arv med en parisisk elitpublik, som ställdes inför oprövade dramatikers tryckkammarspel utan paus. När Peter Birro debuterar som dramatiker med en enaktare på Lilla Elverkets scen så finns en del likheter i den sceniska inramningen, men nu i en tid då ”Arbetarklassens sista hjältar” enligt författaren gör sorti.
Mycket går mot sitt slut redan i öppningen av föreställningen. Hjältar som stått på de svagas sida, typ Fred Åkerström och Charlie Chaplin, är redan döda och konstnären Harald håller som bäst på att ordna med sin egen hängning då det ringer på dörren. Det är sonen Benny som hälsar på efter flera
års frånvaro. Detta är upptakten till ett laddat far-och-son-möte, som växlar mellan tungsint nostalgi, burlesk humor och en väl maskerad frändskap.

Fadern (Börje Ahlstedt) har förlorat båda sina fotfästen i tillvaron: inspirationen till sin bildkonst och känslan för sin klassbakgrund. Han bor i sin stökiga loftateljé och stirras ut av uppradade porträttmålningar längs väggarna. Sonen (Mikael Persbrandt) är lika illa däran: en arbetslös småbrottsling som förlorat vårdnaden om sin son och går på tung narkotika.
De låter sig bäst beskrivas genom Camilla Carlströms enastående kostym och Lena Bouic Wranges lika utsökta jobb med peruk och mask. Ahlstedts vanskötta hårtestar kastar liksom askgrå skuggor över hans mosiga ansikte och med sina flottiga kläder personifierar han definitionen av en neddekad individ. Persbrandt är likblek med ett skäggstubb som vittnar om bortslarvade rakdon och går i alldeles för röda gympaskor för den kavaj, som inte riktigt döljer t-shirten från en bortglömd charterresa.
I dessa
personliga skick är det bäddat för bråk, inte minst med den fart vodkan åker ner. Men det är ingen vanligt familjeintrig om svikna löften och ansatser till försoning - det stadiet är för länge sedan överspelat. Nej, utfallen sker indirekt, via angrepp på samtida kändisar och jämmer över ett samhälle där heroer som uppbar ett värdigt folkligt erkännande tynar bort.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons