Analys
Därför tänker sparivrarna fel
Förra veckans krönika skapade ett mindre tumult i min mejlbox. Min tes är att statsfinansiella åtstramningar i rådande ekonomiska läge – där resursutnyttjandet är lågt, räntorna ligger nära noll och penningpolitiken har förlorat mycket av sin styrkraft – är att likna vid ett ekonomiskt ormgift.
Ingen har tagit fysiskt skada, men de vassa omdömena om skribenten som ”en halvmarxist som borde låsas in”, som ”skriver rappakalja” och ligger på en ”oerhört låg akademisk nivå” har haglat. Detta för mitt försök att beskriva skiljelinjerna mellan de åtstramningspredikande anhängarna av den ”österrikiska skolan” och de mer stimulansbenägna keynesianerna.
Majoriteten har ändå varit mycket positiva, i synnerhet till ifrågasättandet av det svenska överskottsmålet,
vilket jag beskrev som fullständig obsolet. Stilistiskt lämnar krönikan kanske en hel del övrigt att önska, men innehållsmässigt är jag fortfarande övertygad om att jag har rätt.