”Längtan är en förstklassig drog”
BERÄTTELSER. Artikelserien om längtan avslutas här med med berättelser, reflektioner och synpunkter från läsare.
Längtan är egentligen en stark känslostämnings klara efterskalv, så stark att den vill driva dig tillbaka till det som i stunden levandegjorde dig och väckte dig. Till den stund när du var ett med känslan, eller nej, när du var känslan.
Längtan är en förstklassig drog. Den är sig själv nog och behöver inte föremålet för sig. Dess föremål är bara en blek kopia av den längtan som sedan följer, vilket du snart upptäcker om du händelsevis uppnår föremålet för din heta längtan och kanske till och med tillåts ”äga” det. Det visar sig att det inte blev så som du föreställde dig. Ty det är längtan som är originalet. Det du vill nå är inte föremålet, det vill säga det som är föremålet, utan själva målet i sig, så klart, vilket i sin tur är att vara (lyssna noga nu…) levandegjord. Det är precis så enkelt det är. Du vill vara levande. Och säg mig någon eller något som kan få dig att känna dig så starkt levande som en högoktanig, över allt annat högt stående, längtan.