Recension

Götarnas riken. Upptäcktsfärder till Sveriges enande. |Populistiskt historietrick som går hem

Publicerad
Annons

Samtidigt som Historiska museet sviker sitt ansvar för Sveriges forntid och medeltid, tycks publikens intresse för dessa perioder i vår historia bara växa. På sistone har vi fått en rad populära böcker i ämnet av framgångsrika författare som Jan Guillou, Maja Hagerman och Dick Harrison - alla med förmåga att levandegöra historien genom att relatera den till nutiden. Till denna författargrupp vill jag även räkna arkeologen Mats G Larsson, som skrivit flera uppskattade verk av essätyp om järnåldern och vikingatiden.
Larssons ofta upprepade populariseringstrick består i att föra läsaren med sig ut i det svenska landskapet och spekulera med utgångspunkt från vad som där kan iakttagas. Ungefär så här kan det låta: ”När jag står här vid runstenen och tittar ut i skymningen över den vackra havsviken, så undrar jag om det inte var just på denna plats som vikingarna landsteg den där gången för tusen år sedan.” Det är publikknipande och trevligt och dessutom oantastligt ur vetenskaplig synpunkt, eftersom det strängt taget inte gör anspråk på att säga något konkret om vad som faktiskt hände utan bara återger författarens privata fundering. Inte desto mindre kan Larsson med denna tv-mässiga ”mitt-i-naturen”-pedagogik ibland lansera beaktansvärda teorier, som i bästa fall också kan förankras i historiskt källmaterial.

Annons

I sin nya bok ger sig Larsson i kast med den hetsigt omdebatterade frågan om Svearikets vagga. Enligt traditionell uppfattning stod som bekant denna vagga i Svealand, närmare bestämt i närheten av Uppsala, Birka och Sigtuna, men på senare år har den så kallade Västgötaskolan hävdat att den snarare stod i Skara-trakten, det vill säga att det var därifrån som enandet av konungariket Sverige utgick. Västgötaskolan har visserligen inte värvat många helhjärtade proselyter utanför Västra Götalands län, men vissa av skolans tankar har ändå på senare tid accepterats i modifierad form av en del seriösa forskare och även fått spridning genom Jan Guillous succéromaner om Arn Magnusson. Speciellt gäller detta uppfattningen att den svenska kungamakten fick kraft att breda ut sig genom att gå i förbund med den i Västergötland tidigt etablerade kyrkan - en uppfattning som bland annat tycks få stöd i berättelsen om hur Uppsalamonarken Olof Skötkonung döptes av den helige Sigfrid i den västgötska källan vid Husaby kyrka. Mats Larsson vill inte desto mindre försvara den traditionella åsikten att kungariket Sveriges expansion utgick från Mälardalen och spred sig därifrån söderut och västerut till Götaland.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons