God läsning om hur Dante blivit läst
Dante är tidlös och har relevans för vår tids sekulariserade läsare. Men han kan inte förstås om man gör sig döv för hur medeltida människor uppfattade helvetet: som en väntande realitet.
Dante vägleds av Vergilius genom helvetet.
"Läs mig som läser er! Det är min bön och syssla." Så heter det uppfordrande i Lars Ahlins essäroman ”Bark och löv”. En författare som verkligen läser sina läsare är den i år sedan sju sekler döde Dante Alighieri. Vittne i saken är litteraturvetaren Conny Svensson som har givit ut ”De läste Dante”, en genomgång av olika läsningar av framför allt ”Den gudomliga komedin”. Resultatet är en förträfflig bok som leder i bevis att detta är vad en klassiker gör: den läser sina läsare och avlockar dem självporträtt.
Med undantag för några upprepningar är detta en väl genomarbetad läslogg, infärgad av ett fint slags ironisk tolerans inför vanor och ovanor hos Danteexegeterna. Dessa ivriga och ivrande Danteläsare har uppenbarligen stundtals både tröttat och roat Svensson med sina projiceringar av politiska och estetiska böjelser på Dante.