Habila skicklig på att fånga livsvilja och terror

De senaste fyrtio åren har det oftast varit militären som styrt i Nigeria. Av alla juntorna var Sani Abachas den värsta. Abacha styrde landet med terror mellan 1993 och 1998, och om den tiden skriver den unge nigerianen Helon Habila i sin ytterst läsvärda debutroman I väntan på en ängel.
Det första kapitlet är magnifikt. I sin suggestiva uppläggning, sin fruktansvärda bild av regimens fängelser och i sin dråpliga humor, som på trots mot de vidriga omständigheterna, ger det en riktning och en brännpunkt för vad som skall följa.

Vi möter en politisk fånge, journalisten Lomba, fängslad i två år på oklara grunder. Utan rättegång, utan motivering, utan hopp. Han hamnar i isoleringscell för att han fört dagbok och skrivit dikter i smyg. Men han räddas ur isoleringscellen av fängelsechefen, som inser att han kan dra nytta av Lombas litterära begåvning. Ty fängelsechefen uppvaktar en kvinna, och han
tvingar Lomba att skriva kärleksdikter till henne. Habila blandar dokumenten med säker hand, och brytningen mellan de skilda texterna fördjupar bilden av fängelselivet.