Recension
Läckert tidstypiskt om Lech Walesa
1977 gjorde Andrzej Wajda det kommunistiska Östeuropas egen ”Citizen Kane”. I ”Marmormannen” söker en ung dokumentärfilmerska svar på vad som hände med den murare som partiet gjorde till ikon för proletariatet, och som sedan försvann. I filmen får hon aldrig tag i mannen – han är ett spöke, en symbol för den polska kommunisthistorien efter 1950.
Det går utmärkt att se Wajdas nya film om Solidaritetsrörelsens legendariske ledare Lech Wałęsa som ”Marmormannens” raka motsats. ”Walesa”, med undertiteln ”Man of hope”, inleds med en intervju mellan den italienska journalisten Oriana Fallaci och Wałęsa 1980. Filmen struktureras sedan kring detta möte i tidshopp som sträcker sig från de våldsamma protesterna i Gdansk 1970 till Solidaritets födelse och varvsstrejken 1980 (som står i centrum för Wajdas film ”Järnmannen”, där Lech Wałęsa spelar sig själv) till upplösningen av general Jaruzelskis undantagstillstånd 1983.