Hjärtskärande ballad om livet

Det finns en hårdhet i bröderna Coens till synes flyktiga, flackande och ironiskt humoristiska berättelse om en kämpande musiker i det tidiga 1960-talets Greenwich Village, en folkmusikscen vi nu i efterhand gärna förknippar med en ung och spröd Bob Dylan, en hårdhet som framträder först efter hand, gömd som den är bland alla spelningar och kafésittingar, relationsuppgörelser och övernattningar på loppiga soffor, samt en vimsig historia om en katt som försvinner för att så småningom dyka upp igen, men ändå inte.

”Inside Llewyn Davis” är ett till synes fluffigt nystan av disparata trådar, varav bara ett litet fåtal knyts ihop av en älskvärt förströdd intrig som aldrig får några tydliga konturer. Här flimrar diverse tragikomiska levnadsöden förbi, för några ögonblick belysta av en lustfyllt applicerad tidsatmosfär. Men alldeles under ytan: en klinga av det kallaste stålet.