Recension

Den listiga lilla rävenEn uppkäftig räv på Läckö slott

NATURLYRIK Animaliskt med mänskliga drag som övergår från fabel till djupare känslor om livets gång. Läcköoperans förträffliga ensemble bjuder klangskönhet i en uppsättning med filosofisk kärna.

Karin Helander
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Läckö slott tronar som ett sagoslott vid Vänern och på borggården ger vitala Läcköoperan Leoš Janáčeks Den listiga lilla räven (urpremiär i Brno 1924). Den bygger på en tidningsföljetong med tecknade bilder och består av en serie tablåer som växlar mellan skogen och byn. Huvudperson är rävhonan Skarpöra, som är förbindelselänk mellan människornas och djurens världar. Hon fångas av skogvaktaren men rymmer, möter en rävhanne, firar bröllop och får ungar innan hon dödas av en tjuvskytt som vill ha en stilig rävpäls till sin käresta.

Ett par livsbittra gubbar drömmer sig nostalgiskt tillbaka till ungdomens kärlekslekar och tar till flaskan för att hålla den dystert torftiga verkligheten stången. I skogen lever djuren i frihet, följer sina instinkter och naturens eviga kretslopp. På scenen antyds skogsmiljön genom några svarta trädsilhuetter med spretigt klolika grenar, medan naturlyriken skimrar i musikens kärvt friska impressionism. Kostymskaparen Anna Ardelius tar ut sagosvängarna i fantasirika djurkostymer. Regissören Linda Mallik har, tillsammans med koreografen Nina Åkerlund, gett djurrollerna animaliskt uttrycksfulla kroppsspråk med mänskliga drag och låter den lätt fabelnaivistiska tonen i första akten fördjupas och laddas med känslor efter paus.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons