Analys
Det är högtid att ta på den sociala kompetensmössan nu. För de närmaste två åren ska svenska politiker och diplomater mingla över hela världen för att säkra en tillfällig plats i FN:s säkerhetsråd. Det är lite som att söka ett OS, där stora pengar, mutor och aggressiv kohandel ingår, inför en omröstning 2016 där medlemsstaterna deltar.
I ett komplicerat kvotsystem utformat efter kalla krigets ingår Sverige i en grupp som tilldelas två av tio platser under 2017 och 2018. I en idealisk värld skulle denna grupp, som huvudsakligen består av europeiska länder, endast ha två tävlande. Men i tillägg till Sverige, som artigt väntat på sin tur att kandidera bland de nordiska länderna, vill Italien och Holland också gärna bli invalda.
Surströmming måste alltså slå både pasta och tulpaner i övertygandet av allt från stormakter till karibiska ö-stater. I den intensiva kampanjen försöker länder ofta bjuda över varandra för att få röster och små fattiga länder lovar gärna bort sin röst både två och tre gånger medan de cashar in.