Jakten på den multikulturella syndabocken
På frågan om orsaken till Europas problem med försvagade värdegemenskaper, ghettoiserade storstäder och ökande främlingsfientlighet finns numera ett unisont svar från Europas ledare: multikulturalismen. Det är ett svar som knappast håller för närmare granskning.
Sedan en tid är multikulturalismen dödförklarad i Europa. Angela Merkel i Tyskland har dödförklarat den, liksom Nicholas Sarkozy i Frankrike och David Cameron i Storbritannien. Försöket att bygga ett samhälle där skilda kulturer lever sida vid sida ”har fullständigt misslyckats”, sa Angela Merkel i ett uppmärksammat tal för ett drygt år sedan. Multikulturalism föder extremism, hävdade Sarkozy i ett tal några månader senare. Multikulturalismen har förhindrat oss att ta itu med ”tvångsäktenskapens fasor”, hävdade David Cameron ungefär samtidigt. Alla tre talade de sig varma för behovet av gemensamma värden och normer i samhället. Merkel talade om behovet av en tysk Leitkultur, Sarkozy om behovet av en fransk nationell gemenskap, Cameron om behovet av en mera ”muskulär liberalism”. Alla tre beskrev de multikulturalismens samhälle som en osammanhängande mosaik av minoritetsenklaver styrda av separata kulturer, normer och traditioner, allt som oftast i strid med värdsamhällets, allt som oftast också i strid med demokratins krav på medborgerlig solidaritet och nationell samhörighet. Alla tre har också varit explicita om multikulturalismens främsta probersten och akilleshäl – muslimerna. Sarkozy: ”Våra muslimska landsmän har som alla andra medborgare rätt att praktisera sin religion, men i Frankrike vill vi inte ha folk som på ett iögonfallande sätt ber på våra gator och torg.”