Recension
En reptilkall despoti
DJUNGELNS LAG. Det är konturerna av en inverterad Gud som Ak Welsapar tecknar i sin allegori över en totalitär regim. ”Kobra” är både grotesk och viktig men tyngs ibland av författarens tendens att skriva läsaren på näsan.
”En människa får inte dö i förtid” – hur ska man tolka detta påstående? För mig, och säkert fler med mig, framstår detta som ett moraliskt ställningstagande – ingen ska behöva uppleva en för tidig död. Men då Ak Welsapar i sin roman ”Kobra” lägger orden i Herr kamrat presidentens mun blir betydelsen en helt annan. Då någon dör i förtid, företrädelsevis en person med avvikande åsikter, är detta en ”naturlig” död – den naturliga konsekvensen under den rådande regimen, där medellivslängden för en dissident är avsevärt mycket kortare än för en partimedlem.
Det märks att skildringen av den infernaliske diktatorn i ”Kobra” har sina rötter i författarens egna upplevelser. Welsapar emigrerade till Sverige 1994 efter att ha utsatts för förföljelse i sitt hemland Turkmenistan, där han fortfarande är en svartlistad författare. Betecknande är också att Welsapar har upplevt diktaturens fasor såväl i ett sovjetiskt som ett postsovjetiskt Turkmenistan – dock under ledning av samme envåldshärskare, Sapurmurat Nijazov, som inte lämnade ifrån sig makten förrän vid sin död 2006. ”Kobra” är en otäckt dokumentär allegori över en totalitär regim, kryddad med centralasiatisk folktro, djursymbolik, skrönor, Sovjetspråk, citat från Stalin och litterära referenser till inte minst den magiska realismen och Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”.