Recension
Debuten dryper av åtrå
Hynek Pallas
Publicerad
Det är en genomtänkt och välkommet beslut att sätta upp Gus van Sants debut på svenska biografer månaden innan regissörens nya film Paranoid Park får premiär. För bildspråket i Paranoid Park är en blandning av det drömska flytande fotot i van Sants senaste filmer och de intuitiva klippen i Mala Noche.
Även tematiskt är debuten igenkännlig för den som följt Portlandregissören (som spelade in filmen i hemstaden 1985): snygga alienerade män med relationsproblem. Filmen handlar om Walt (Streeter), en ung vit kille som blir blixtförälskad i Johnny (Cooeyate), en ännu yngre illegal immigrant. Hans begär driver honom in i en trekantsrelation med Johnnys kompis, men ingen av dem är egentligen intresserad av Walt.