Recension
Snyggt men lite utslätat
Jazzmusiker ska aldrig göra covers på Beatles-låtar. Dessvärre gör saxofonisten Joshua Redman och sångerskan Jane Monheit precis det misstaget på sina nya album. Redman ger sig på ”Let it be” och Monheit sätter ihop ”Golden slumbers” med ”Long and winding road” utan att något intressant händer eller något nytt uppenbaras.
Låt dock inte detta avskräcka från vidare bekantskap med de båda, annat som de tolkar görs ju med så mycket bättre resultat. Joshua Redman gör exempelvis en version av Kern och Hammersteins ”The folks who live on the hill” som är så romantiskt laddad att den låter som en perfekt Manhattan-skildring i svartvitt av Woody Allen. Kompad av Brad Mehldau (som även producerat), Larry Grenadier, Brian Blade och en stråkensemble har det blivit ett album som på ett snyggt men ibland lite utslätat sätt infogar sig i jazztraditionen där saxofon och stråkar har huvudrollen.