Alireza, 16: ”Jag är lyckligt lottad som lever”
Det är när lamporna släcks på kvällen och när ljudet från TV:n tystnar som minnena från flykten gör sig påminda. Det är då som oron för framtiden är som starkast. Samir, Mostafa och Alireza bär alla på trauman som de vill ha hjälp med. För ibland gör det så ont i hjärtat, att man inte ens kan prata.
Det börjar bli sent men det spelas fortfarande musik inifrån Samirs rum på HVB-hemmet utanför Stockholm. På väggen i hans rum har någon målat en gren med rosa blommor.
– Körsbärsblommor. Som de i Kungsträdgården, säger Samir.