Alireza, 16: ”Jag är lyckligt lottad som lever”

Det är när lamporna släcks på kvällen och när ljudet från TV:n tystnar som minnena från flykten gör sig påminda. Det är då som oron för framtiden är som starkast. Samir, Mostafa och Alireza bär alla på trauman som de vill ha hjälp med. För ibland gör det så ont i hjärtat, att man inte ens kan prata.

Uppdaterad
Publicerad
Alireza, 16, tror att alla som tagit sig till Europa "bär på sin egen depression".

Alireza, 16, tror att alla som tagit sig till Europa "bär på sin egen depression".

Foto: Linus Sundahl-Djerf
Mostafa, 17, får sömntabletter om det blir för svårt att komma till ro.

Mostafa, 17, får sömntabletter om det blir för svårt att komma till ro.

Foto: Linus Sundahl-Djerf
Samir, 18, tänker mycket på sin syster som inte överlevde flykten.

Samir, 18, tänker mycket på sin syster som inte överlevde flykten.

Foto: Linus Sundahl-Djerf
Annons

Det börjar bli sent men det spelas fortfarande musik inifrån Samirs rum på HVB-hemmet utanför Stockholm. På väggen i hans rum har någon målat en gren med rosa blommor.

– Körsbärsblommor. Som de i Kungsträdgården, säger Samir.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons