Recension

Det går anSpirande kärlekshistoria i stiliserad uppsättning

"Det går an" på Läckö slott.
"Det går an" på Läckö slott. Foto: Petter Magnusson

Var skulle en opera om Sara Videbeck höra hemma om inte i Lidköping? Där sätts ”Det går an” nu upp på Läckö slott, i samarbete med Operaverkstan i Malmö. Almqvists roman från 1839 är en profetisk stridsskrift, gestaltad som spirande kärlekshistoria och nu alltså även opera.

Bo Löfvendahl
Publicerad
Annons

Trots sin massiva tyngd från gångna sekler är borggården på Läckö en intim spelplats, och där har regissören Linus Fellbom byggt en stor, spegelblank trappa för de medverkande att klättra på. Glas och speglar skimrar i hela denna berättelse om glasmästardottern Sara Videbeck. Det stiliserade spelet ger inte utrymme för mycket rekvisita, men ibland skymtar glasbrickor och stora reflekterande glasskivor.

Även i musiken hörs då och då glasets sköra plingande. Man påminns om att tonsättaren Daniel Fjellström tidigare har skrivit en hel del filmmusik. Här finns många illustrerande drag: klapprande hovar, böljande vågor, ångvisseltjut. Sångstämmorna underordnar sig helheten, och långa resonerande partier växlar med mer sångbara; Alberts förälskade sång om Sara som “ett mellanting” liknar närmast en musikallåt. Den skickliga, individualiserade kören tar stor plats, och mycket händer hos den omfångsrika orkestern, säkert ledd av Simon Phipps. Här finns musikaliska mellanspel som påminner om Britten, elegant instrumenterade och vackert färgskiftande.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons