RecensionNya filmer
Gnistrande – trots intrig perforerad av svarta hål
Visuellt överdådiga ”Ad astra” har en intrig full av svarta hål. Men bortse från detta och du blir belönad. Främst handlar det om ett stycke gnistrande pyroteknik till glädje för trötta ögon.
Det här med frånvarande fäder har vi ju hört talas om, och kanske även drabbats av, litet till mans. De drar sig undan, går upp i sina arbeten, lämnar ibland helt sonika familjen utan att tänka på hur det drabbar de övergivna barnen. De bryter kontakten, helt enkelt, glömmer bort att skicka julklappar. De flyttar kanske till och med till annan ort och slutar helt att höra av sig. Men hallå – till Neptunus?
Major Roy McBride (Brad Pitt) är i det här avseendet värre drabbad än de flesta. Hans pappa, den legendariske astronauten Clifford McBride (Tommy Lee Jones) försvann med sin besättning bland asteroiderna kring den yttersta planeten (sedan Pluto blev degraderad till en dvärgplanet) i vår galax, sisådär 4,5 miljarder kilometer bort, det vill säga: den blåsiga och glödheta gasjätten allra längst bort från solen. De amerikanska myndigheterna lät dödförklara honom, men efter det att vår del av världsrymden drabbas hårt av en elektromagnetisk stöt som visar sig utgå från just Neptunus, börjar man misstänka att den gamle rymdfararen faktiskt lever och har övergått till någon sorts astronomisk terrorverksamhet av oklar anledning.