Recension

Lilla stjärnaUltravåldet går för långt

VARULVAR. Vill John Ajvide Lindqvist visa att Idol-kulturen skapar freaks? Magnus Persson ställer sig frågande till ärendet och det splatterfilmslika våldet i ”Lilla stjärna”, men finner samtidigt en fin skildring av utanförskap.

Publicerad
Annons

Efter att John Ajvide Lindqvist har planterat vampyrer mitt i den svenska förorten i ”Låt den rätte komma in” (2004) och låtit zombier löpa amok på Danderyds sjukhus i ”Hanteringen av odöda” (2005), har det med den nya romanen ”Lilla stjärna” nu blivit varulvarnas tur att sprida skräck i resterna av folkhemmet och dess litteratur. Ja, om det nu verkligen rör sig om varulvar.

Jag var mycket förtjust, om det är rätt ord, i Ajvide Lindqvists försök att blåsa liv i skräckromanen med ”Låt den rätte komma in”. Integreringen av vampyrer i 80-talets glåmiga Blackeberg var suggestiv, kuslig och på något märkligt sätt trovärdig. Skildring av den Andre, ett återkommande motiv hos denne författare och i skräckgenren överlag, var tvetydig på ett intressant sätt, öppen för olika tolkningar.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons