Litteraturen och den nya tiden

Till sin nyligen utkomna studie av hur det svenska samhällets förändringar speglas i en rad romaner från 1930- och 1940-talen har Anna Williams - docent i Uppsala och som litteraturkritiker bekant för SvD-läsarna under en inte alltför avlägsen period - hämtat titeln från en av de fyra författare hon behandlar.
Det är Moa Martinson som i "Vägen under stjärnorna" (1940) låter en skara "rödkindade unga landsbygdskvinnor" flockas utanför portarna till stadens nystartade fabrik, förhoppningsfullt väntande på att få Tillträde till den nya tiden.
De tre övriga författarna är Ivar Lo-Johansson, som framför allt i "Kungsgatan" från 1935 skildrar det storstadsliv som både skrämmer och lockar landsbygdens folk, Vilhelm Moberg som i två romansviter skildrar den brytning mellan bondevärld och stadskultur som naturligt nog blir det centrala temat i den litterära utforskningen av ett Sverige i
förvandling, och Agnes von Krusenstjerna som kommer ur överklassen men har en stark förbundenhet med naturen och kretsloppet födelse-död när hon undersöker kvinnans situation i en ny och problemfylld psykologisk miljö.
Vilhelm Moberg är den av dessa författare som tydligast formulerar ett motstånd mot utvecklingen när han i "De knutna händerna" (1930) låter sin hjälte Adolf i Ulvaskog göra handgripligt motstånd mot ett utdikningsprojekt som ska ge odlingsbar mark och hotar att såga ner de ledningsstolpar som är avsedda att dra in elektriciteten över hans ägor. Men motståndet är naturligtvis förgäves: "nya unga krafter" segrar och Adolf dör som en bruten man.