Kampen för en kärlek över rasgränsen

Pramoedya Ananta Toer
Människornas jord
(Bumi Manusia, 1975)
Översättning från engelska versionen: Roy Isaksson
376 s. Leopard förlag. CA 278:-

Med nära 30 års fördröjning ges nu första delen av den så kallade ”Burukvartetten” av den indonesiske författaren Pramoedya Ananta Toer ut på svenska. Böckerna har en muntlig bakgrund. Under sina 15 år som politisk fånge på ön Buru berättade Pramoedya Ananta Toer vad som skulle bli romansviten för sina medfångar. Det ger berättandet en episodisk karaktär, fast inte helt genomförd. Det finns en konstans, en belägenhet som binder ihop berättelserna till en framåtsyftande helhet.
Den första romanen i sviten, Människornas jord, handlar om kärlek, nederlag och svek. Men nederlagen och sveken ryms inte i kärleken. Den är ren, odelad och oanfrätt av allt som skulle kunna besudla den. Nederlagen och sveken är i stället resultaten av de nederländska kolonialisternas stämplingar. Om kärleken är skeendets drivkraft, blir politiken en djävul som med maskinmässig
regelbundenhet stiger ned på scenen och ställer till djävulskap för romanens gestalter.
I centrum står en ung man, den infödde javanesen Minke. Han är begåvad, för progressiva holländare representerar han Javas framtid. Han får också gå i holländska gymnasiet, men hans position hotas av kärleken till den svindlande vackra Annelies, dotter till en holländsk köpman och hans infödda älskarinna. Genom kärleken till Annelies möter Minke något han inte sett förut: bejakandet av den inhemska traditionen, en idé om javanernas eget arv och identitet.
Hans viktigaste mentor blir Annelies mor, konkubinen som driver mannens verksamhet vidare sedan denne bosatt sig på en bordell där han med obönhörlig konsekvens super ner sig. Den forna älskarinnan blir en framgångsrik affärskvinna.