Mycket väsen för ingentingVälspelat om vad krig gör med vår tillförsikt

Det börjar med en kanonsalva. Ett krig har just tagit slut. Nu ska livet åter ta vid, och kärleken – fast särskilt enkel är den inte, den sistnämnda. Sår ska läkas, missförstånd ska redas upp och aggressioner ekar ännu genom språk och rum. Tilliten är fortfarande skör, alla är redo att betvivla och ifrågasätta.

Det är grundförutsättningen för Shakespeares tragikomedi ”Mycket väsen för ingenting”. Pjäsen beskriver ett slags post-traumatiskt tillstånd på två nivåer. Ett högstämt, ett burleskt. Ett höviskt, ett fräckt. Shakespeares pjäser innehåller ju nästan alltid två sociala perspektiv som han så förunderligt förenar.