RecensionDans

The dawn chorusNorrdans försvinner i suggestiv dimma

Norrdans i ”The dawn chorus”.
Norrdans i ”The dawn chorus”. Foto: Lia Jacobi

Fågeldans, rave och en väldig massa rök. Norrdans gästspelar med ett verk i glappet mellan civilisation och natur. En suggestiv men kluven upplevelse.

Anna Ångström
Publicerad
Annons

Det var länge sedan Norrdans gästade huvudstaden, men nu står åtta dansare – eller snarare siluetter – på Elverkets scen. Människor eller djur; definitionerna är upplösta i den nästan skräckfilmslika inramningen med högt dånande musik och branta ljuseffekter. Kanske är det gryning, då natten står och dallrar på gränsen till dag och naturen ännu härskar över alltet. Eller en suggestiv bild av vår planet i ett avgörande ögonblick mellan förödelse och räddning.

Några av gestalterna bär uniform med slips och slipover, som om de hade rymt från ett jobb inom kollektivtrafiken. Andra verkar fest- eller gymklädda. Gradvis blir de individer, men också fågellika med vinklade armar, gracila svanrörelser och flaxande vingar. Flocken stelnar plötsligt med utsträckta armar: korsfästa som fågelskrämmor. I nästa stund tycks kollektivet improvisera fritt under ett rave till tunga beats.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons