”Överdriven rädsla för att höja lägstalönerna”
De negativa effekterna på sysselsättningen till följd av höga lägstalöner har överdrivits. Dessutom är de svenska lägstalönerna inte längre anmärkningsvärt höga, skriver Daniel Lind.
Senast den 31 mars nästa år ska arbetsgivarna och facken inom industrin enas om den nya löneökningstakt – det lönemärke – som ska vara normerande för hela arbetsmarknaden. En central del i den här förhandlingen berör den lägsta lön som en anställd får arbeta för. Dessa lägstalöner finns inskrivna i 250 av arbetsmarknadens 700 kollektivavtal – främst kopplade till LO-yrken och tjänstemännen inom Unionen – och är politiskt sprängstoff. Detta kan uttryckas med följande frågeställning: att kunna leva ett anständigt liv på sin lön är en ambition som de flesta kan sympatisera med, men har Sveriges historiskt sett höga lägstalöner tvingat onödigt många till utanförskap och fördjupad fattigdom? Har det bästa blivit det godas fiende?