RecensionTv-serier
”Slow horses” visar på lysande humor
”Slow horses” bjuder på ett stycke lysande brittisk tv-underhållning. Med en högklassig ensemble berättas historien om ett gäng misslyckade MI5-agenter som gör allt för att få komma in i värmen igen.
Har man av någon anledning råkat krascha sin karriär inom MI5, britternas säkerhetstjänst, väntar, sägs det här, ett straff värre än både sparken och döden: förvisning till ett anskrämligt ruckel till arbetsplats på behörigt avstånd från huvudkontoret vid Regent’s Park, inom kåren kallat ”Slough House”. Och den grupp av vanärade agenter som där fördriver sina dagar med så oviktiga och meningslösa arbetsuppgifter man kan tänka sig, kallas med den interna jargongen för ”slow horses”. Man trampar omkring på en inhägnad, lerig åkerlapp utan att veta om man någonsin får komma ut på den stora travbanan igen.
Mick Herron har skrivit den sent omsider (framgången lät ju länge vänta på sig) hyllade romanserien om dessa långsamma och ledsna hästar. Will Smith (nej, inte han, en annan) har skrivit manus. James Hawes har regisserat. Mick Jagger framför ett stycke specialkomponerad, knastrig blues. Och det hela gestaltas av en närmast löjligt högklassig ensemble.