Krönika
I debatten om föräldraskap finns en klinisk, ekonomisk syn på barn. Men familjebildande är svårt att teoretisera om. Det vet jag av egen erfarenhet.
Det var nog vid universitetet i Cambridge som jag först stötte på dem, antinatalisterna. En lingvistikstudent vid middagsbordet menade att det var omoraliskt att skaffa barn, bland annat av klimatskäl, men också för att livet innebär ett så stort lidande att ingen borde behöva utsättas för det. Jag blev ganska förbluffad; det framstod som en så märklig idé – att det skulle vara etiskt tveksamt att föröka sig.