Analys
Vem ska göra riktiga investeringar?
Yran på kapitalmarknaderna döljer och tycks paradoxalt förstärka världsekonomins största underliggande problem - att det investeras för lite i den reala ekonomin.
Världsekonomin har knappt styrfart men kapitalmarknaderna har glada dagar. Vad gäller aktier så slås börsrekord nästan varje dag och på kreditmarknaden pågår en jakt på ”yield” där räntenivåerna pressas allt lägre för varje dag. Marknaden för skräpobligationer har tagit ny fart och begrepp som kreditrisk är åter något som innebär potentiellt högre avkastning och inte risk för fallissemang. Det är som om det vore år 2007 igen, bara det att någon story som den globala superkonjunkturen inte längre är trovärdig. På makroplanet ser det knackigt ut.
Där finns ett antal stora oroshärdar som i en mer rationell värld borde dämpa förtjusningen över att investera i riskfyllda finansiella tillgångar. Det gäller förstås Kina där tecknen på en förestående turbulens i landets finansiella system blir allt starkare. Det gäller fram för allt den så kallade ”skuggbankssektorn”, där företag och privatpersoner lånat ut korta pengar, normalt upp till två år, till långsiktiga projekt inom exempelvis gruv- och fastighetssektorn till höga mycket räntor jämfört med vad som fås hos de reglerade bankerna. Med ett alltmer osäkert Kina så framtår övriga så kallade tillväxtländerna, framför allt de som är beroende av export av råvaror, som allt sårbarare.