Tänk för en kort stund på en person som misshandlas på vägen hem från jobbet en fredagskväll. I förhöret berättar offret att förövarna skrek nedsättande ord som anspelade på hens etnicitet. Spelar det då någon roll om gärningsmännen skriker ”jävla svenne” eller ”jävla blatte”? Enligt den sedvanliga maktanalysen kan endast det senare räknas som rasism, inte det förra. Det är ett exempel på hur den levda verkligheten befinner sig någon helt annanstans än den påbjudna teoribildningen. Eftersom misshandeln av personen med etnisk svensk bakgrund inte sägs kunna inordnas i ett strukturellt maktmönster avskrivs det som ett fall för en individuell oförrätt, inte mindre förkastlig, men utan relevans för att förstå större strukturella mönster. Det senare glåpordet inordnas däremot i en lång historia och bredare kluster av idéer. Det är så vi har vant oss att se på dylika händelser.
I min text ”Även vita drabbas av hat och rasism” (17/12) tog jag upp ett par fall där det fanns en hataspekt mot etniska svenskar. Poängen var att visa hur vi tränat oss för att se en sorts hat, det som riktas av etniska svenskar mot minoritetsgrupper, men samtidigt lärt oss att blunda för när rollerna är ombytta.
Men etniska konflikter fungerar inte på det viset, vilket samtidshistorien från forna Jugoslavien och Rwanda är talande exempel för. Även grupper som anses överordnade kan drabbas hårt.
Är det rimligt att anta att någon som innan han begår en våldtäkt säger "I'm gonna fuck you, little swedish girl" har med offrets etniska bakgrund som en del i motivet? Kanske blir det lättare att se om så är fallet om man byter ut ”swedish” mot ett annat ord. Pröva dessa exempel i stället: "I'm gonna fuck you, little muslim girl" eller "I'm gonna fuck you, little african girl" eller ”I’m gonna fuck you, little dark girl”. Det skulle för de flesta framstå som att uttalandet vore att betrakta som en del av dådet, även om kvinnoförakt givetvis är det huvudsakliga i alla dylika fall. Självklart hade tidningarna skrivit om det, eftersom hatmotivet framträtt så tydligt.
Lars Lindström i Expressen har skrivit ett svar på min ledare, som tyvärr förvirrar vad jag anser är en rimlig syn på hudfärg och vad gärningsmän som utför ett hatbrott anser (Expressen 21/12). Om det inte är ohederligt, så är det i alla fall väldigt förvirrat skrivet.
Vad jag lyfter fram i min ledare är att även hatbrottsmotiv som riktar sig mot etniska svenskar bör beaktas, vilket jag lyfte fram två fall av där de flesta medier har misskött sitt uppdrag. Det finns givetvis många fler fall att beskriva, vilket bland annat det stora antalet mejl med berättelser som jag har fått efter min ledare visar.
Vidare är det kanske rimligt att anta att en som just har kommit till Sverige och som attackerar någon under förevändning att den personen ser ”svensk” ut, inte är införstådd med att det finns fler sett att vara svensk på. Kalla det en fördom om vad det innebär att se ut som en svensk. Det handlar alltså inte om att jag som beskriver det accepterar en essentiell definition av svenskhet, utan om att sätta sig in i motivbilden hos den som använder ett glåpord. Man bör i det läget inte projicera sin egen uppfattning om vad svenskhet betyder eller bör betyda. Eftersom det handlar om motivet hos gärningsmannen är dennes föreställningsvärld den relevanta.
Häromdagen sköts en sikhisk man i USA efter att gärningsmannen hävt ur sig förolämpningar som anspelade på att offret skulle vara terrorist och muslim (Washington Post 16/12). Det betyder inte att det bara finns ett sätt som muslimer ser ut på, utan att gärningsmannen var så korkad och rasistisk att han trodde det och därför av misstag mördade en sikh. Men motivet var tydligt, vilket inte innebär att vi som bedömer det håller med honom. På samma sätt kan någon som just kommit till Sverige och som säger att den utför ett mord på etniska svenskar och motiverar det med att de såg svenska ut, rimligen antas ha en endimensionell syn på vad det innebär att se svensk ut. Och någon som våldtar en sikhisk flicka och säger ”I’m gonna fuck you, little muslim girl” gör det nog utifrån en fördomsbild, precis som någon som våldtar en ljushyad tjej i Sverige och säger ”I’m gonna fuck you, little swedish girl”.
Men Lars Lindström anklagar mig för rasism. Eftersom jag lyfter upp fall av hat och rasism mot etniska svenskar, och även mot ljushyade mer generellt, så gör han antagandet att jag anser att endast vita är svenskar. Något sådant är mig helt främmande. Jag har skrivit otaliga gånger om behovet av en bredare svenskhet som är bättre anpassad efter hur Sverige ser ut idag. Däremot finns det utom alla tvivel etniska svenskar. Och om vi på allvar vill ha en bredare svenskhet så måste rasism bekämpas även när den drabbar etniska svenskar, inte bara andra grupper. Bara då kan ett samhälle präglat av etnisk mångfald fungera.
All rasism ska bekämpas, oavsett om den drabbar minoriteter eller majoriteten.